Ingunn Rangul Askeland har forskat i män som genomgår terapi vid Alternativ till våld. Resultaten visar att de flesta vuxit upp med våld och ofta har de stora psykologiska problem vid sidan av det våldsamma beteendet. Foto: Runhild Grønlie
Från Norge spred sig behandlingsformen Alternativ till våld till resten av Norden. I Norge forskar Ingunn Rangul Askeland, doktor i psykologi, i våld i parrelationer.
Tidigare, på 1970-talet i USA och Kanada, var gruppterapi behandlingen för våldsutövande män utifrån feministiskt inspirerade sociologers och kriminologers teorier.
Man ansåg att våld i hemmet ska förebyggas med att mansrollen och samhällsstrukturerna förändras. Teorierna och behandlingen beaktade inte att männen som individer ofta varit offer för misshandel i den egna barndomen i kombination med en psykiatrisk diagnos.
I Norge och övriga Norden är behandlingen mera psykoterapeutiskt inriktad. Behandlingen inleds med att både våldet och klientens bakomliggande problem kartläggs med hjälp av en enkät.
– Individens specifika problem är i centrum i behandlingen som utövas vid ATV (Alternativ till våld) i Norge, säger Ingunn Rangun Askeland, forskare vid Nasjonella kunnskapscentrum for våld och traumatisk stress, NKVTS, i Oslo.
Problem som ångest, depression eller rusmedelsproblematik behandlas parallellt medvåldsproblematiken för att en förändring i beteendet ska kunna ske. I Norge utgör männen 90 procent av alla dem som får behandling för våldsamt beteende. Sju av 10 män som kommer till behandling har en psykiatrisk diagnos. Fysisk eller psykisk misshandel till exempel i form av försummelse från föräldrarnas sida ligger även ofta i bakgrunden och har ett samband med den psykiatriska diagnosen.
Vad gör att en del våldsutövare ändå fullföljer behandlingen?
– Ibland behövs även samarbete i form av annan psykiatrisk hjälp, till exempel vid allvarliga rusmedelsproblem. Den terapeutiska behandlingen som ATV ger anpassas utifrån att varje klient har sin specifika våldsproblematik och psykologiska problem. Det är viktigt att planera behandlingen så att individen får insikt i hur hens eget våldsamma beteende fungerar och kan förändras. Bland annat kan det vara genom att tala igenom barndomens traumatiska upplevelser som klienten förstår sina egna handlingar och tar ansvar för dem. Tyvärr avslutar inte alla som påbörjar ATV-behandlingen processen.
– En del som börjat behandlingen slutar kort därefter. Speciellt gäller det för dem som har stora och allvarliga problem. Personer med annan kulturell bakgrund än majoritetsbefolkningen finns också bland dem som avbryter behandlingen. Många kan leva under hårda villkor och ha svåra, obearbetade trauman att bära på, säger Askeland.
Behandlarna vid alla ATV-enheter i Norge har kunskap i kultursensitivt bemötande för att bättre bemöta klienter med annan kulturell bakgrund. De har bland annat insikt i hur kollektiva kulturer fungerar med familjens inflytande på individen och kan förhålla sig öppet och ickefördömande till olika sedvänjor. Samtidigt har behandlarna fokus på våldet som problematiskt och oaccepterat, de hjälper klienten utveckla nya, konstruktiva sätt att vara partner och förälder.
Barnen
Vad gör att en del våldsutövare ändå fullföljer behandlingen?
– Mötet med terapeuten är så viktigt. Relationen till terapeuten ska fungera så att hen kan tala om sitt våldsutövande och inte fastna i att skylla på att partnern är besvärlig. Vetskapen att barnen far illa i en familj där det finns våld mellan föräldrarna brukar också bidra till individens vilja att förändra sig. Hotet om skilsmässa i fall att beteendet fortsätter kan också påskynda processen. I behandlingen lär sig individen bli en bättre förälder, säger Askeland.
En del ATV-enheter i Norge erbjuder även de våldsutsatta behandling. Alla enheter erbjuder samtal där de informerar de utsatta om innehållet i behandlingen och hur de ska se till sin egen och barnens säkerhet, med tanke på att det inte finns någon garanti för att partnern upphör med sitt våldsbeteende trots behandlingen. Barnens säkerhet berör förstås även barnskyddet.
Ett problem som ATV-enheterna står inför att lösa är behandlingen av våldsutövande barn och unga. I Norge finns det för närvarande bara två ATV-enheter som erbjuder behandling anpassad för dem. Barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna har ofta inte heller utveck- lat en fungerande terapimodell för aggressiva barn och unga, förklarar Askeland. Ett annat område som har för litet behandlingsutbud är unga med sexuella beteendeproblem.
Öppet och utforskande
Polisens arbete och samarbete med socialtjänsten är förstås också viktigt när det handlar om våld i parrelationer. I Norge ska alla polisen heter ha en koordinator för utredningen av familjevåldet.
– På de stora polisstationerna kan det vara lättare att göra ett gott arbete medan polisen på mindre orter kan ha svårt att hitta tid för det tidskrävande arbetet med att mäta riskerna och följa upp familjevåldsfallen.
Ingunn Rangul Askeland specialiserade sig på våld i relationer i och med att hon under många år jobbade som terapeut för våldsutövande kvinnor och män. Hon fick insikt i hur våldsutövandet kan ha koppling till bland annat långtgående konsekvenser av att växa upp med våld, försummelse och föräldrar med alkoholproblem. Detta kan göra att man som vuxen får problem med att reglera känslorna och bristande problemlösningsförmåga. Hon betonar att terapeuten ska vara hoppfull och empatisk, ha fokus på våldet och klientens strävan att förändra sitt beteende.
– Terapeuten ska vara mycket vänligt inställd till klienten och ha en öppet utforskande inställning till problemen samtidigt som hen ständigt har fokus på våldet och individens ansvar för våldet.
