Ung och deprimerad

Psykiater, suicidforskare Ullakarin Nyberg knuten till Karolinska institutet värdesätter kontakten med den deprimerade ungas närstående. De behöver vägledning i hur de kan hjälpa den deprimerade.

Diskussion om psykisk ohälsa och förebyggande arbete bland unga bidrar till ett öppnare klimat om frågorna. Självmord ska inte tigas ihjäl, inte heller romantiseras. Tröskeln att söka hjälp och erbjuda hjälp när unga lider av depression och går i självmordstankar ska bli lägre.

Psykiater, suicidforskare Ullakarin Nybergs bok Konsten att rädda liv – om att förebygga
självmord (Natur & Kultur 2013) utgår från den hoppingivande styrka som finns i stöd och uppmuntran från omgivningen när man befinner sig i en svår situation, i motsats till det tillstånd av hopplöshet som drabbar en som blir deprimerad.

Som drastiskt exempel kommer hon ihåg berättelsen om ung flicka som befann sig på Utöja i Norge när Anders Behring Breivik dödade 69 unga. Efter att flickan skjutits i benet kastade hon sig i vattnet för att undkomma Breivik men drabbades av en astma-attack och tänkte att hon skulle dö.
Men inte långt därifrån fanns personer i en båt som upptäckt henne: ”Kom igen, du klarar det, du är jätteduktig!”

Flickan klarade av att simma fram till båten och räddades. Stöd från omgivningen när en har förlorat livslusten ger en livlina. Passivitet och tystnad från omgivningen blir för den unga i värsta fall en bekräftelse på att livet inte är värt att leva. Om den som drabbats av självmordstankar får rätt hjälp hittar hen oftast lösningar på hur problemen ska hanteras.

Nyberg poängterar att det är extra viktigt att uppmärksamma människor som är speciellt utsatta till exempel för att de lider av en psykisk sjukdom eller har gått igenom svåra förluster och trauman. Fokus ska riktas på unga invandrare med uppehållstillstånd i åldern 15−24 år, de står för en stor andel av alla självmord i Sverige. Många fler skulle det troligtvis bli om man räknade med de unga som saknar uppehållstillstånd.

Rop på uppmärksamhet

Nyberg tar upp den ökande trenden med självskadebeteende bland unga. Syftet är inte alltid att dö och ska då inte ses som självmordsförsök, utan som känsloreglerande handlingar. Den svenska forskaren Jonas Bjärehed har kommit fram till att fyra av tio unga i högstadiet, nästan lika många pojkar som flickor, någon gång med avsikt har skadat sig själva.

I de flesta fall försvinner beteendet med tiden, men någon enstaka procent utvecklar allvarliga psykiska problem. Människor i omgivningen ska alltid försöka ta reda på orsaken till självskadebeteendet och hjälpa personen att hitta alternativa sätt att uttrycka sitt psykiska illamående. Självskadebeteende kan fungera som ett rop på uppmärksamhet.

Nyberg relaterar till fallet med klasskamraterna som båda är besvikna på att deras föräldrar har så lite tid för dem. De skär sig med rakblad i hopp om att det ska leda till att föräldrarna inser att de ska spendera tid med dem. De helt ytliga skärsåren upptäcker föräldrarna genast varpå de tar kontakt med barnpsykiatrin. Rådet blir att avsätta mer tid för samtal och umgänge med barnen, och inte som tidigare vara frånvarande på grund av jobbet.

Reagera på signalerna

Allvarligare är det när avsikten med en självskadehandling är att dö och det ska jämställas med självmordsförsök även när den som utför handlingen bagatelliserar det som skett. Ensamhet och utanförskap är starka drivkrafter till det beteendet.

Unga som har brister i sociala färdigheter, svårt att knyta positiva relationer till andra, låg impulskontroll och problemlösningsförmåga kan vara i riskzonen för att utföra självmordshandlingar. Här finns fallet med den 17-åriga flickan som alltid bar långärmat och inte duschade med klasskompisarna efter gympan. En klasskamrat berättade detta för skolsköterskan som bjöd in flickan till ett samtal. När skolsköterskan ber flickan visa sina bara armar blir svaret nekande. Efter att skolsköterskan uttryckt sin oro visar flickan upp armar fulla av ärr och skärsår.

På frågan varför svarar hon att det gör mindre ont inuti när hon skär sig och hon hatar sin kropp.
Föräldrarna kan inte ge henne det stöd hon behöver för de har allvarliga alkoholproblem. Barnpsykiatrin blir inkopplad. I behandlingen lär hon sig att kontrollera impulser, reglera känslor, bygga upp en positiv självuppfattning och knyta an till andra människor. Hon får flytta till en fosterfamilj och börjar rida, hittar en gemenskap i stallet.

Unga som mår psykiskt illa söker sig till diskussionsforum på nätet, på gott och ont.

Konkreta råd om olika sätt att ta livet av sig finns där men också uppmuntran och stöd, kanske
berättelser av anhöriga till unga som tagit livet sig vilket öppnar den ungas ögon för sorgen som familjen drabbas av efter ett självmord. Viktigt är att människor med livserfarenhet deltar i nätdiskussionerna, bemöter de ungas frågor och psykiska illamående.

Signalen om att vi alla delar erfarenheten av att ibland må dåligt leder ofta till att känslan av ensamhet minskar och det kan vara livräddande.

Hur ställer sig då Ullakarin Nyberg till antidepressiva medel som självmordsprevention.
− Antidepressiva behövs och fungerar när personen är allvarligt deprimerad men får inte användas istället för andra åtgärder. Information om biverkningar och uppföljning är mycket viktig. Terapi och fysisk aktivitet kan räcka vid lindrig eller måttlig depression.

− Bedömning av hur allvarlig depressionen är och vilka behov den enskilda individen har är viktigt för att vården ska bli den rätta. Kombinationer av vård brukar vara det bästa. Vårdpersonalen ska behålla individperspektivet, hitta rätt vårdnivå och undvika rutinmässiga rekommendationer där
samma insats erbjuds alla.

Kontakten med vården kan ibland bli en besvikelse för den unga. Kommunikationen med psykiatern eller annan behandlare kanske inte alls fungerar, förtroende etableras inte. Det
får inte innebära att den unga klienten faller mellan stolar och går miste om vårdinsatser som behövs. En har rätt att få hjälp för psykiska problem och det går alltid att byta vårdkontakt. Om hen inte själv orkar kämpa för sina rättigheter kan någon närstående hjälpa till.

Sunniva Ekbom

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *