I skärgårdskommunen Kimitoön är avstånden långa mellan centralort och byar. Digitala hjälpmedel underlättar anhörigvårdkoordinatorns kontakt till klienterna med anhörigvård. Foto: Benjamin Donner.
Till skärgårdskommunen Kimitoön hör öar med färjförbindelse och bebodda öar utan regelbunden transport.
Utan närståendevården hade det aldrig varit möjligt att bo kvar på en avlägsen ö eller i en utby på fastlandet.
-Vi kan göra undantag, närståendevården kan även ordnas med hjälp av en närstående bosatt i ett annat hus om det är enda möjligheten för den äldre att bo kvar i sitt hem, säger Patricia Simola, socionom och vårdkoordinator, som sedan i höstas har hand om närståendevården på Kimitoön.
Direktiven om att skydda äldre från Covid-19 har avgjort att Patricia i stället för att utföra uppföljningsbesök på avlägset belägna platser, har mobilkontakt.
-Det här är tuffa människor som bott hela sina liv på öarna och i utbyarna. De vill bo kvar så länge de kan i sina hem och vi är öppna för alternativa lösningar för att få närståendevården att fungera också om närståendevårdaren inte bor under samma tak.
Jag ringer upp Patricia Simola i januari med sträng kyla och snö vilket försvårar transporten till utbyar och öar där de äldre med hjälpbehov kan bo.
Den pågående pandemin påskyndar behovet och utvecklingen av digitala tjänster i vården i en kommun med långa geografiska avstånd mellan klienterna och centralorten.
-Utvecklingen med digitalt stöd för de äldre går snabbt framåt. Trygghetslarmen förbättras, men det finns utmaningar till exempel gällande personer med minnessjukdomar. I januari hade vi en boom av larmansökningar, om det är pandemihotet som påkallar behovet vet jag inte.
I nöd och lust
Närståendevårdarna har rätt till semester, avlastning i form av intervallvård på ett av de privata eller kommunala boendena tre dygn per månad som stöd i vården för att orka med sin krävande uppgift. Endast ett fåtal på Kimitoön använder sig av möjligheten.
Patricia vet att de anhöriga sätter en ära i att ensam klara av vården, kanske ibland med hjälp av andra anhöriga.
-Många närståendevårdare utför sin uppgift utan avlösning för att de en gång lovat att hjälpa varandra i nöd och lust. Det finns även ett stort mörkertal anhörigvårdare. Dem vill jag nå, de skulle kunna behöva det stöd kommunen kan erbjuda. Närståendevårdarens lön är inte stor men den kan ändå underlätta pensionärers ansträngda ekonomi.
I kontakten med sina klienter hör vårdkoordinatorn om allt från ekonomiska svårigheter, problem med boendet eller i relationen till anhöriga. I avsaknaden av anhöriga som kan ställa upp som intressebevakare hjälper Patricia till med ansökningen om intressebevakare.
Ensam inte så stark
Patricia Simola kartlägger behovet av närståendevård tillsammans med vårdaren och vårdtagaren. Om det därtill finns behov av att kartlägga behovet av vård i hemmet, som dock inte ställer upp nattetid, har hon med sig en av hemvårdens förman. Klienter med minnessjukdomar ökar, Patricia utför minnestestet som en del av kartläggningen om det inte redan gjorts på minnesrådgivningen.
Många närståendevårdare utför sin uppgift utan avlösning för att de en gång lovat att hjälpa varandra i nöd och lust.
Om bedömningen blir att den äldre gynnas av att flytta hemifrån till ett av de fem äldreboendena på Kimitoön, finns det i dagsläget ingen kö att tala om. Om flyttningen måste ske akut kan det bli fråga om en plats på hälsocentralsjukhuset innan tillträde till ett boende.
Patricia vill utveckla stödet för närståendevårdarna. Det går hand i hand med politikernas planer på att utöka närståendevården. Hon ser eventuellt ett behov av stödverksamhet för närståendevårdare som lämnat över sin anhöriga till ett boende eller som mist sina anhöriga.
Pandemin omöjliggör dock all form av gruppverksamhet. Folkhälsans caféverksamhet som är populär, är tillsvidare lagd på is.
Närståendevårdaren har levt i en nära relation i decennier och varit oumbärlig för att upprätthålla livet på sin klient, ofta en make, maka eller förälder under de senaste åren. När relationen en dag klipps av, när döden kommer emellan eller då den äldre flyttar in på ett boende, står närståendevårdaren där ensam. Förlusten, tomheten är stor. Då kunde det behövas en stödgrupp för att komma igenom sorgen, och så småningom bygga upp ett meningsfyllt liv också utan vårdomsorg dygnet runt.
-Vården har upptagit det mesta av närståendevårdarens tid så hen kanske förlorat alla andra sociala kontakter. Det blir en stor omställning då det inte längre finns någon att vårda. Hur personen klarar av omställningen kunde följas upp med mer aktiva uppföljningsbesök eller tillgång till stödpersoner som själva gått igenom samma process, säger Patricia Simola.
