Om arbetet upplevs som meningsfyllt och arbetskollektivet stöder individen klarar sig individen utan att drabbas av arbetsutmattning.
Det får inte bli så att slit och släng-mentaliteten avseende personalen inom det sociala området blir den nya verksamhetsmodellen som sparar pengar åt kommunerna?
Hälsofarlig är kombinationen många klienter med ständigt tillskruvade krav på att leverera resultat. Både psykisk och fysisk stressrelaterad sårbarhet ligger bakom många sjukskrivningar i våra yrken. Ackumulerad anspänning i jobbet där den egna kontrollen minskat som ett resultat av att samverkans- och arbetsplatsmöten slukar arbetstid leder är tyvärr svår att hantera.
Den fråga jag vill ställa till alla arbetsgivare och politiska beslutsfattare är om de inser sitt ansvar för arbetstagarnas psykiska hälsa. Ta till exempel de frekventa visstidsanställningarna inom det sociala området som tenderar öka personalens belastning till bristningsgränsen. Individen i arbetslivet körs slut i ett arbetsklimat med högt arbetstempo som gör att arbetstillfredsställelsen uteblir.
Kärnuppdraget, klientbemötandet blir lidande. Känslan av den frätande, förgörande känslan av skam infinner sig då vi inte klarar av jobbet. Det går inte att bortse från att det viktigaste verktyget i det sociala arbetet är den anställda själv.
Logiken i denna tillskruvade arbetssituation rimmar illa med fint formulerade övergripande verksamhetsmål som förhindrande av utslagning med hjälp av hållbar, jämställd planering utifrån individens förutsättningar och behov.
Arbetslivet befinner sig i en konstant process av strukturomvandling. Arbetstagarna får orientera sig i den komplicerade labyrinten bäst de kan. Arbetstagare som är nya i sitt yrke vill ge sitt yttersta och gör långa arbetsdagar. Rädslan och oron att inte orka hänga med leder till sömnlöshet. Stressrelaterade sjukskrivningar är reaktionen på arbetsbelastning. Faktum är att de senaste 20–30 åren har stressrelaterade sjukdomar, psykisk ohälsa ökat lavinartat.
Kvinnorna är i övervägande majoritet i statistiken bland de som dabbas av stressrelaterade sjukdomar, speciellt vanliga inom vård- och omsorgen.
Individen skuldbeläggs, inte strukturen. I dag är majoriteten kvinnor i åldern 35–50 år som drabbas värst av stressen och stressen kryper ned i åldrarna. Att maximera resultaten, samtidigt som byråkratin i handläggningen av klientärendena kompliceras i en otrygg arbetsmiljö, gör att mången går vilse och dukar under av stressen. Dessutom är de anställda ofta konkurrenter p g a anställningsvillkoren, i stället för ett kollektiv som stöder varandra.
Skador på hjärnan är resultatet av stress. Skadorna läks med tiden.
Tillbaka
Hur underlättar arbetsplatserna för dem som är sjukskrivna att komma tillbaka till jobbet? Här behövs flexibla ramar som anpassas efter arbetstagarna.
Den ekonomiska krisen på 1990-talet ledde till denna tillskruvade arbetsbelastning. Ekonomistyrning av socialvården ställer höga krav på individen. Vi stressas i situationer vi inte kan förutse och kontrollera. Individen klarar dock av stressituationer då arbetet uppfattas som meningsfyllt och får socialt stöd av teamet. Om detta uteblir är reaktionen stressrelaterad ohälsa, sjukskrivningar som kryper ned i åldrarna bland kvinnorna, kvinnorna som tar det största ansvaret för hushållet och barnen.
Vilka ändringar bör arbetsgivarna göra för att återinföra sjukskrivna arbetstagare? Forskningen visar att terapier gör att individen mår bättre, men det som gör att den sjukskrivna kan återgå till arbetet är lösningar som deltidsarbete och andra individuella anpassningar. I Holland har man infört arbetsträning som mjukstart innan sjukskrivningen är slut. Kan vi ta efter den holländska modellen som har infört böter för arbetsgivare som inte anpassar sig efter individens behov?
Realiteten visar att arbetslivet har svårt at acceptera arbetskraft med 75 procentig anställning. Varför ska det vara så att de deltidanställda upplevs som en belastning för arbetsteamet? Det självklara målet borde väl vara att arbetslivet ska anpassas efter realiteten med anställda som är småbarnsföräldrar som har åtminstone två timmar längre arbetsdag. Det ska inte vara så att det enda alternativet är att jobba 100-procentigt för att förbättra pensionen på bekostnad av hälsa och familjeliv och för att inte arbetslivet ska skuldbeläggas för att ha misslyckats med jämställdhetsarbetet.
Kulturellt fenomen
Så långt intryck från arbetslivet i Sverige och debatten i medierna avseende stress i arbetet. Uttrycken för psykisk sårbarhet i Finland finns kartlagda och analyserade i forskningsprojektet “Den ökade psykiska sårbarheten i det finländska arbetslivet”.
─ I motsats till vad som ofta framförs fann vi att uttrycken för psykisk sårbarhet inte enbart är resultatet av arbetslivets omvandling eller frukten av en framväxande terapikultur som betonar människans psykiska sårbarhet. Det är också ett resultat av att arbetstagarna har fått ökade resurser och överlevnadsstrategier till sitt förfogande, påpekar Ari Väänänen som lett projektet.
Projektet granskade den ökade psykiska ohälsan i arbetslivet som ett samhälleligt och kulturellt fenomen. I projektet följdes utvecklingen från början av 1960-talet. Projektet finansierades av Finlands Akademi och Arbetshälsoinstitutet.
