Skjutningarna i Malmö skördar liv. I oktober 2018 drog projektet Sluta skjut i gång i Malmö.
Malmö stad samarbetar med polisen, kriminalvården och socialarbetare för att minska och förebygga dödligt och grovt våld bland kriminella grupper. Den som vill bort från ett liv med våld och kriminalitet erbjuds stöd.
Samtidigt som nyhetsinslagen i Sverige kontinuerligt rapporterar om gängkriminalitet med skjutningar och sprängdåd framför allt i Malmö, diskuteras våldets orsaker och interventionsmodeller lyfts fram. Under de senaste två månaderna har det inträffat omkring 30 sprängdåd i Malmö.
I november hade Nationella bombskyddet kallats ut 100 gånger under detta år. Försvarsmakten har lov att rycka ut för att hjälpa polisen, röja sprängladdningar och undersöka laddningens uppbyggnad. Om kniven används som vapen mellan gängen i andra länder, är sprängningar aktuella i Sverige.
Brottsstatistiken berättar att skjutningarna minskat i Malmö. Skjutningarna låg strax över 60 årligen under 2016 och 2017. År 2018 var siffran 47, men dödsoffren hade ökat från sju till tolv.
Om skjutningarna minskat tack vare samhällets brottsförebyggande projekt Sluta skjut, finns i dagsläget inget klart svar på. Nästa år blir ett utvärderingsår. Åtgärderna inom satsningen har dock gjort det möjligt för tidigare kriminella att gå ut ur gängen och integreras i samhället.
Beprövade amerikanska metoden i bruk
På Malmö stads och polisens hemsida finns info om Gruppvåldsintervention, en strategi som utvecklats för att minska skjutningar och grovt våld bland kriminella grupperingar. Stategin togs fram i USA i början av 1990-talet av David Kennedy och National Network For Safe Communities vid John Jay College.
Malmö har som första stad i Sverige anpassat den beprövade amerikanska metoden Gruppvåldsintervention (GVI) för att få bukt på gängkriminaliteten. Sluta skjut heter metoden i Malmö. GVI har gett goda resultat i våldsutsatta städer i USA, till och med hälften färre dödsskjutningar i en del städer.
Arbetssätten är inte nya, men samarbetet mellan polis, kriminal- och socialvård är välkoordinerat och resurseffektivt. Teamet satsar på att kommunicera till gängmedlemmarna att det går att lämna det kriminella gänget, stöd finns. Metoden gör det lättare för individen att gå ut ur gänget.
Det handlar om att komma åt gruppdynamiken som möjliggör våldet och ersätta med en gruppdynamik som ser och förstår de många negativa konsekvenserna av en våldsakt, och fokusera på fördelarna med att upphöra med våldet. Kriminaliteten lockar fattiga unga, här kan samhället kompensera genom att erbjuda bostad och en tryggad väg in i arbetslivet. I grund och botten föredrar ingen gängmedlem en kriminell våldsbejakande livsstil. Alternativ och skyddsnät erbjuds för den som vill integreras i samhället.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) finns med som samverkanspart och satsningen får stöd av EU-Fonden för inre säkerhet (ISF).
GVI sammankallar möten, call-in, möten mellan gängmedlemmar och de som tillsammans jobbar med interventionsmodellen: polis, kriminal- och socialvård samt andra representanter från samhället som gänget har respekt för.
Ett tydligt ställningstagande från medborgarna till gängmedlemmen är: vi ser dig som en viktig del av samhället. Våldet måste upphöra, du är bättre än det här. De som framför budskapet är respekterade medborgare eller andra nyckelpersoner. Syftet med en call-in är att informera medlemmarna om de konsekvenser som drabbar hela gruppen om en person skjuter någon annan – tydligt kommunicera budskapet från alla delar av samhället att våld inte är accepterat och erbjuda en väg in i samhället med hedern i behåll. Mammor till våldsoffer kan delta i mötena.
De som deltar i en call-in ska sedan sprida budskapet vidare.
Livsberättelser talar om behov av förebyggande arbete
Intressant kunskap ur den enskilda gängmedlemmens perspektiv hittas i Sveriges Radios personintervjuer med personer med ett förflutet inom gängkriminaliteten. I deras livsberättelser finns fysiskt våld hemma, från föräldrarna mot barnen och mellan föräldrarna.
Den som vill bort från ett liv med våld och kriminalitet erbjuds stöd.
Tron på att pappa går att lita på och kan sätta sig in i barnets känslor miste barnet redan som småbarn. Skolgången blev besvärlig, droger fanns med i bilden. Ingen vuxen tillgodosåg barnets behov, varken hemma eller i skolan. Dessa livsberättelser talar sitt tydliga språk, satsningar på förebyggande arbete i samverkan mellan olika aktörer behövs även bland skolbarnen, i synnerhet i utsatta, fattiga bostadsområden.
Sluta skjut ‑interventionsmodellen är bra, men den handlar mer om att släcka bränder än förebygga våld på lång sikt, på ett brett plan.
Skolorna borde kunna erbjuda fler förstärkta stödinsatser, vid behov i samarbete med socialtjänsten, för att barnen ska klara av skolan och slutföra den, genomgå yrkesutbildning som leder till jobb de kan försörja sig på och inte dras in i gängkriminalitet.
Tidningarna skriver om att pojkar i 7‑årsåldern inte får visa sina känslor genom att gråta utan förväntas slå tillbaka med knytnävarna som svar till exempel på att någon sagt något fult om ens mamma. Hederskulturen går ned i åldrarna. Redan 10-åringar rekryteras till kriminella gäng, skolan lyckas inte rekrytera dem.
