”På Talentia kan man vara stolt över hur organisationen jobbat för professionaliseringen” 

Talentias arbete för att professionalisera socialvårdsyrket är som ett skolboksexempel på hur en fackorganisation ska göra för att nå sina långsiktiga strategiska mål, i synnerhet då målet är att legitimera yrket. Det säger universitetslektor Marcus Weckström, som skrivit en doktorsavhandling om ämnet. 

WECKSTRÖMS avhandling, Strävan efter legitimation: en finländsk socialarbetarorganisations professionaliseringsstrategier, publicerades 2022 (Linnéuniversitetet). Legitimation innebär att det finns bestämmelser eller lagstiftning om utbildning eller krav på kompetens kopplade till ett specifikt yrke, i detta fall socialarbetarens. Avhandlingens övergripande syfte är att förstå och förklara hur Talentia strävat efter att professionalisera socialvårdsyrket.  

– De mest centrala upptäckterna är hur målmedvetet Talentia arbetat strategierna som organisationen använt sig av. Alla organisationer har teorier som utvecklas med tiden men den här cirkeln är mer eller mindre unik, säger Weckström. 

Cirkeln han hänvisar till är den så kallade Veikkos cirkel (Veikon ympyrä), som utvecklades av socialarbetaren Veikko Niemi och som använts brett inom organisationen ända sedan 1970-talet. Cirkeln pryder också pärmen till Weckströms avhandling. 

Strategin är samlad i ett pajdiagram med sex delar: arbetets innehåll, status, organisering av verksamheten, utbildning, lön och behörighetskrav. Arbetet för en högre lön hänger samman med de övriga delarna, bland annat kravet på att utveckla utbildningen. 

– Veikkos modell håller än i dag. Han lyckades formulera strategiska mål som både fungerar internt och externt, med det övergripande målet att jobba för att klienterna ska få det bättre, säger Weckström.  

Inom organisationen kan man vara nöjd 

Wedkström arbetade med sin doktorsavhandling i fem år. Han bekantade sig med tidigare akademisk forskning, teori och gjorde en djupdykning i Talentias historia. 

Bland annat läste han verksamhetsberättelserna från 1949 till 2018 (1082 sidor), förbundstidskrifterna från 1950 till 2018 (sammanlagt 486 lösnummer) och en stor mängd övrig dokumentation, som remissutlåtanden, statliga utredningar och mötesprotokoll. 

Genom materialet blev det småningom klart att en del personer hade varit avgörande för Talentias strategiska arbete för professionalisering. Weckström valde därför att göra intervjuer med några nyckelpersoner: Airi Salmi, Aulikki Kananoja, Mervi Tolonen och Tero Ristimäki. 

På frågan om det i materialet eller i intervjuerna framkom att Talentia nu eller tidigare begått misstag som påverkat professionaliseringen av yrket, svarar Weckström: 

– De har gjort många avvägningar. Väldigt många tycker fortfarande att det är ett misstag att försöka kombinera olika yrkesgrupper inom samma organisation. ”Hur tusan ska en paraplyorganisation driva någons frågor när man tar med alla”, tänker man. 

Enligt Weckström har Talentia ändå resonerat att storleken på organisationen är avgörande och att det gynnar alla att vara i samma båt. Han anser också att man inom organisationen kan vara nöjd.  

– De kan nog klappa sig på axeln. Jag tror inte Talentia skulle ha lyckats hålla fast vid målet om professionalisering utan det ideologiska arbete som utvecklades på 1960- och 1970-talet. Talentia har arbetat målmedvetet, strategiskt och blivit en röst som man lyssnar på. 

VAD SKULLE du själv vilja lyfta fram i din avhandling? 

– Att man ska försöka hålla ihop även om det finns spänningar. Det var Veikko Niemis idé att vi ska samlas i en organisation: ”vi är effektiva även om vi grälar ibland”. Det är svårare att påverka politiskt beslutsfattande med olika röster. 

Marcus Weckström hoppas också att statsmakten inte ska luckra upp kraven på utbildning i socialt arbete. Han nämner den svenska sociologen Thomas Brantes definition av professioner som kunskapsbaserade yrken. 

– Kopplingen till vetenskapsbaserad utbildning är ett centralt krav. Om man luckrar upp kraven försvinner också forskningen och därmed kopplingen mellan profession och vetenskaplig kunskap. Då kan man glömma såväl yrkets kvalitetsutveckling som högre löner. I så fall skulle man kunna prata om en avprofessionalisering, säger Weckström.

Lina Laurent