Camilla Nordberg önskar större vilja från politikernas sida att ta ställning för en utökad satsning på integrationsarbetet bland de nyinvandrade. Detta skulle gynna alla parter. Foto: Vera Schoultz
Camilla Nordberg som forskar i nyinvandrade kvinnors möten med myndigheter i Finland betonar att kvaliteten i det sociala arbetet blir lidande på grund av ökad styrning och kontrollkrav i form av rapportering.
Förra året när pol. dr. Camilla Nordbergs femåriga forskningsprojekt för Finlands akademi om nyinvandrade kvinnors delaktighet i det nya samhället förde henne till Kanada för att intervjua mammor som relativt nyligen flyttat till landet, dokumenterade hon upplevelser av utsatthet hos kvinnorna oberoende av utbildningsbakgrund och familjebakgrund.
Detta är ett faktum trots att Kanada driver en systematisk invandringspolitik som med hjälp av organisationer inom den tredje sektorn sponsorerar och vägleder de nya invånarna. Hur den moderna teknologin bidrar till livskvalitet fick hon i alla fall konkret bevisat.
– Internet gör att det lokala och globala samspelet fungerar. Det är möjligt att på riktigt leva sitt liv på två platser. I Kanada träffade jag en kvinna utvandrad från Filippinerna, läkare och småbarnsmamma vars egen mamma i Filippinerna var svårt sjuk och sängbunden.
– Hon var den enda i familjen som var utbildad läkare och kände stort ansvar för sin mamma. Familjen kunde trots läkardotterns adress i Kanada ha stor nytta av hennes medicinska expertis eftersom de hade placerat en laptop med Skype påkopplad så att dottern i Kanada och mamman kunde följa med varandra under flera timmar varje förmiddag. Läkardottern såg hur hon mådde och monitorerade vården av mamman med benägen hjälp av moderns läkare på plats, berättar Camilla Nordberg.
Myndighetskontakterna
I Finland har hennes longitudinella forskningsprojekt som ska avslutas hösten 2019, fokuserat på invandrade mödrars upplevelser av socialvården som myndighetsinstitution. Perspektivet, fokuseringen på mödrarna själva är sällan använt i forskningskontext i Finland. Tidigare forskning har oftast analyserat innehållet i det mångkulturella, kultursensitiva socialarbetet med hjälp av intervjuer med socialarbetarna.
Internet gör att det lokala och globala samspelet fungerar.
– Jag mappar viktiga myndighetskontakter för att ta reda på vilka offentliga aktörer som guidar invandrarkvinnorna i det nya landet och hur kvinnorna upplever kontakterna, i motsats till det ofta använda myndighetscentrerade förhållningssättet till frågor som berör nyinvandrade. Jag vidgar perspektivet på medborgarforskning, tydliggör Nordberg.
Hon försöker få kvinnorna att reflektera kritiskt kring mötena och formulera vad de skulle behöva stöd med. Särskilt de som har en traumabakgrund uttrycker ofta i början stor tacksamhet till den service som erbjuds. Dessa kvinnors ställning är ofta mycket utsatt och de har ett komplext stödbehov.
Alla kvinnor som Camilla Nordberg intervjuat har uppehållstillstånd men mycket har hänt under det år som hon utförde fältstudier i Kanada.
– De irakiska kvinnor som räknade med att få uppehållstillstånd på lång sikt vet nu inte hur deras framtid ser ut, om deras barn får gå i skola i Finland. Limbosituationen med korta uppehållstillstånd är katastrofal med tanke på att trygga familjens framtid.
– Dagens politiska situation med nyinvandrade som känner kravet att snabbt lära sig finska och bli självförsörjande som motprestation för den sociala trygghet som långvarigt uppehållstillstånd ger, är en paradox med tanke på att språkkurserna är för få liksom arbetsmöjligheterna. I den offentliga debatten om invandrarmödrar nämns ofta att de inte är motiverade att lära sig finska, utan närmare analys av kvinnornas livssituation och reella valmöjligheter.
Camilla Nordbergs forskning har dokumenterat hur många som bemöter de ”nya” mödrarna utgår från att de vill vara längre hemma med barnen än infödda finländska kvinnor. Hon träffade tvärtom invandrarkvinnor som snabbare ville komma ut i förvärvslivet.
Granskar frihetsidealet
– Visst finns det öppna daghem och utmärkta nätverk för hemmavarande invandrarföräldrar med barn, men det finns brister i övergångstiden mellan att vara hemma med barnen och att börja studera eller arbeta, säger Camilla Nordberg.
Strukturer med språkkurser där mödrarna går på språkkurs på heltid medan deras barn får dagvård saknas för att täcka behovet. Det behövs satsningar på yrkesförberedande kurser som verkligen leder in i arbetslivet och vi måste bli bättre på att erkänna examina avlagda utomlands.
Limbosituationen med korta uppehållstillstånd är katastrofal med tanke på att trygga familjens framtid.
– Allt för ofta betonas könsskillnaderna i invandrardebatten. Dessutom upprepar vi så ofta narrativet med den ofria muslimska kvinnan i enlighet med den västerländska synen på islam.
– De invandrarkvinnor jag träffat, vilka representerar olika ursprungsland och religioner, är väldigt medvetna om jämställdhetsidealet som råder mellan könen i Finland och att de själva upplevs representera det motsatta, icke-jämställda. Förståelse nås när man tar reda på hur den enskilda individen upplever sin situation, hur den nya identiteten skapas som nyinflyttad i relation till samhället.
Nordberg betonar att tillvaron som ny innebär utmaningar och att det är i allas intressen att de nyinvandrades tillvaro blir så positiv som möjligt.
– Socialarbetarna står nog på klienternas sida men det behövs arbetsramar för detta – bostäder, daghemsplatser, språkkurser, arbetsplatser och pengar till barnens hobbyer som förebyggande barnskyddsarbete, poängterar Camilla Nordberg som nyligen premierades för sin vetenskapliga artikel med resultat från forskningsprojektets begynnelseskede vilken publicerades i en ansedd internationell vetenskaplig publikation.
