Socialarbetarens arbete handlar om att bemöta unika klienter och tolka deras unika sociala problem, så sammanfattar en socionomstuderandede i boken
Världen befinner sig i en existentiell kollektiv kris. Framtiden är oviss. Vår idé om vem vi och världen är ruskas om i coronatider.
Coronaepidemin utmanar världen som den var för några veckor sedan. I detta globala gränstillstånd, när min arbetsplats gått in för att möjliggöra distansarbete för oss nio socialsekreterare som har hand om nyetablerades kompletterande ekonomiska bistånd i Stockholm känns det extra motiverande att stanna upp, anta utmaningen att skriva om socionomers yrkesidentitet.
Som bredvidläsning har jag boken Med bredden som spets. Om socionomers yrkesidentitet (Idealistas Förlag i samarbete med Akademikerförbudet SSR, 2018). Här beskrivs en yrkesidentitet som definitivt inte utgår från att socialarbetaren jobbar hemifrån på grund av smittorisk, med hjälp av mobilen och datorer uppkopplade till stadens interna nätverk, utan i klientmöten eller kollegiala samtal i gemensamma utrymmen öga mot öga i rummet.
Diskussion om socionomidentiteten är en professionaliseringsfråga
Socionomutbildningen hör till de mest populära i Sverige, men utbildningens bredd gör att socionomer också hittas på många andra arbetsplatser än de som fokuserar på renodlat socialt arbete. Kanske därför uppfattas socionomidentiteten som undflyende. För att ringa in den egna yrkesidentiteten har bokens författare Christina Josefsson intervjuat socionomer i olika yrkesroller samt studerande, forskare och lärare på socionomprogrammen.
Diskussion om socionomidentiteten är en professionaliseringsfråga, anser Tommy Lundström, professor i socialt arbete i Stockholm. Välfärdssamhällets utveckling, akademiseringen av utbildningen i socialt arbete med allt vad det innebär av forskning bidrar till förstärkandet av socionomidentiteten. Yrkets status är även avgörande, yrkesidentiteten stärks av legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvård i Sverige som trädde i kraft i fjol, eftertraktad i fem decennier.
De etiska egenskaperna är ideal att sträva efter.
Att det kan bli fråga om dubbla lojaliteter vet alla som utbildat sig till socionom och i arbetslivet ska anpassa sig till arbetsplatsens yrkesidentitet, till exempel i rollen som socialsekreterare där arbetsgivaren kanske inte stöder dig att vara visselblåsare vilket du uppmuntrades till som socionomstuderande för att bidra till samhällsdebatten om orättvisor och missförhållanden som drabbar individen. Till det professionella skavet hör att du inte kan göra det du skulle vilja på grund av tids- och resursbrist. I en undersökning omfattande drygt 20 professioner visade det sig att socionomer mer än andra yrken upplever att arbetet präglas av moraliska dilemman. Troligtvis bidrar det moraliska dilemmat, den moraliska stressen till att socialsekretere ofta byts ut.
Etiska riktlinjer stärker yrkesidentität
Den mer eller mindre latenta moraliska konflikten verkar höra ihop med socionomens yrke. Men vilken kunskap har socionomer som andra professioner saknar?
Socionomer i Sverige har haft sina egna etiska riktlinjer sedan 1986 vilket stärker yrkesidentiten. Riktlinjerna diskuterar fallbeskrivningar, argument för olika perspektiv belyses vilket kan bidra till att minska moralismen bland soconomerna, kommenterar författaren till riktlinjerna, Erik Blennberger (1948–2018). De etiska egenskaperna är ideal att sträva efter. Och förhoppningsvis leder denna strävan även till personlig utveckling.
År 1996 kompletterades den etiska koden med socialarbetarens ansvar för den sociala miljön på den egna arbetsplatsen, vilket ingen annan professions etiska kod har skrivit in. En dynamisk arbetsplats med högt i tak inspirerar troligtvis socialarbetarna att utveckla etiska egenskaper, medan det motsatta leder till okänslighet, ja rentav kan uppmuntra till okänslighet.
Processen är värdeful – kunskap om inraming, intoning, tajming
Socionom Anna Lilliér, behandlare i ett team som jobbar med ”hemmasittare”, ungdomar som isolerar sig och vägrar gå till skolan (vilket framstår som en paradox i dag då skolorna hänvisar de äldre eleverna till online-undervisning i hemmen på grund av smittorisken – att bli just hemmasittare), säger att hon aldrig ångrat att hon utbildade sig till socionom och fick bred kunskap om samhället, välfärdsinstitutionerna, juridiken och sambanden där emellan. Socionomen ser orsakssambanden från makro till mikro lite snabbare än andra professioner. Socionomens värdegrund, hur vi ser på rättigheter och skyldigheter i samhället definierar yrkesidentiteten.
Hon lyfter fram att socionomen värdesätter processen, hur information förmedlas – kunskap om inramning, intoning, tajmning. Hon sammanfattar träffande soconomens sociala kompetens och hantverket – lyhördheten som det talas så mycket om i professionen – med att socionomen vet när det är läge att bjuda på kaffe och inte. Alliansskapande är av största vikt för att bereda väg för samarbetet kring exempelvis barnet.
Lilliér nämner de så viktiga inspirerande kollegorna, vi lånar ord och uttryck av varandra för vår personliga stil i arbetet. Detta får mig att värdesätta, längta efter mina inspirerande kollegor som jag hoppas kunna samarbeta med och inspireras av också i framtiden. Inte bara träffa online, då smittorisken är avblåst. För denna gång.
