− Jag känner mig välkommen
i integrationsprojektet Kanel.
Mina tre kollegor hjälper
mig med finskan. Samarbetet
fungerar bra, säger Sven Claes.
Svenska började han lära
sig redan under studieåren i
England och Sverige. Foto: Jyrki Komulainen
För Sven Claes öppnade Integrationsklubben Kanel dörren till ett kreativt projektjobb med barnfamiljer från nära och fjärran. Med sin bakgrund i Tyskland är han själv invandrare, har bott i många länder och lärt sig finska som vuxen i Helsingfors.
Integrationsklubben Kanel är öppen verksamhet för invandrarfamiljer, flyktingar och finländare. I klubben lär sig deltagarna vardagsfinska genom att sjunga, leka och med hjälp av Toisto-metoden.
Sven Claes förklarar att rollen som förälder gör det lätt för nyinvandrade mammor och pappor att komma till familjehusen. Här får de träffa andra barnfamiljer och får kamratstöd. Sven ingår i ett team som sedan i september i fjol på uppdrag av barnomsorgsverket i Helsingfors besöker stadens flyktingförläggningar för att hämta barnfamiljer till stadens familjehus och lekparker med ledd verksamhet som har svenska som starkare språk än finska rullar ut den nya verksamheten tillsammans med sina tre kollegor.
Verksamheten började i familjehusen Sahrami i Hagnäs och Naapuri i Gårdsbacka och har under projektets gång spritt sig till 12 av stadens familjehus och lekparker.
− Jag trivs med att ha gitarren med mig till jobbet, det kunde jag inte som anställd i affärsvärlden, säger Sven.
Det här projektjobbet upplever han som en del av sin utbildning inom det sociala området.
Han bytte bana när han utbildade sig till socionom (YH) vid Arcada. Som nyutexaminerad var hans jobb vikariat på svenskspråkiga daghem. Det som tilltalar honom med jobbet med integrationsverksamheten för barnfamiljer är att föräldrarna i sällskap av sina barn är klienterna.
Han har till och med fått användning av sin tyska när barnfamiljen tidigare bott i Tyskland. Och dagligen får han tala engelska, det språk han använde under studie- och arbetsåren i England, och talar hemma med sin finska fru. Med sin son pratar han sitt förstaspråk, tyska.
Mångfald och delaktighet
Värdegrunden som Kanel är förankrad i känner han sig hemma i – mångfald, delaktighet, inkluderande verksamhet, jämlikhet. Detta i motsats till segregering av flyktingar på förläggningarna. Lekkonceptet fungerar bra och de finländska barnfamiljerna i familjehusen och lekparkerna är tillmötesgående. Innan invandrarna lärt sig finska eller svenska skerkommunikationen med hjälp av gester. Det fungerar alla gånger när man förenas över den gemensamma faktornbarnen.
− Dagarna fylls av mycket skratt och gemenskap. Att jag nu första gången får öva och förbättra arbetsspråket finska är dessutom en fantastisk möjlighet med tanke på kommande socionomjobb i Helsingfors.Integrationsklubben Kanel (Kotoklubi Kaneli) finns för tillfället bara på finska men meningen är att verksamheten ska vara tvåspråkig och svenskan kan bli aktuell exempelvis för invandrare som lärt sig svenska i Sverige.
En av utmaningarna är att hitta svenskspråkiga samarbetspartners. Men svenskspråkig service kommer förhoppningsvis att bli mer synlig i Helsingfors stads verksamhet efter att den planerade förändringen av organisationsstrukturen genomförts.
Bland annat Arbis, Luckan och stadens bibliotek ingår i samarbetsnätverket. Den fria svenskspråkiga teatergruppen Stjärnfall har fått finansiering för ett teaterprojekt tillsammans med barnfamiljer med invandrarbakgrund.
Papporna med!
Cheferna för lekparkerna är tillmötesgående och bra att ha för att bolla idéer med när teamet vill bjuda in barnfamiljerna till specialhappenings som den planerade Pop Uplekparken vid Stoa i Östra centrum. Kanel samarbetade med Förbundet för mödra och skyddshem rf på senhösten i samband med Kaamoskahvila. Sven Claes är den enda i teamet som är man. Hans uppgift har också blivit att locka med fler pappor med i verksamheten.
Vi har fått mycket positiv feedback av både personal och klienter.
− Lätt var det att få med pappor när vi bjöd in till en vintersportdag i samarbete med Idrottsverket. Vi åkte pulka och kälke, dukade upp saft och mat. Fantastiskt lyckat!
Flyktingförläggningarna är inte byggda för barnens behov, det behövs lekplatser ute i samhället som motvikt till förläggningens små familjerum. Kanel har fått förlängd projekttid men avslutas i vår. Avsikten är att verksamheten ska fortsätta, eventuellt med hjälp av frivilliga och implementerade i familjehusens verksamhet.
Projektutvärderingen sysselsätter Sven och hans kollegor. Den ska innehålla intervjuer med personalen på familjehusen och besöksmätare. Smiley-feedback har använts under projekttiden för smileys fungerar över språkgränserna.
− Vi har fått mycket positiv feedback av både personal och klienter, försäkrar Sven.
Att flyktingfamiljerna oftast genomlevt svårigheter där barnen har varit utsatta för stress försvårar inte flyktingbarnfamiljernas integrering i familjehusen.
Sven bemöter sina klienter med mycket empati men tangerar inte deras traumatiska förflutna som inte hör hemma i den här verksamheten som har fokus på barnens behov av här och nu och mycket lek.
Det tilltalar också föräldrarna som vill sina barns bästa och gärna lär sig språken på ett lekfullt sätt i det nya landet tillsammans med sina barn. Bland annat Arbis, Luckan och stadens bibliotek ingår i samarbetsnätverket.
En av projektets utmaningar är att nå fram till invandrarfamiljerna som inte bor på flyktingförläggningarna. Informationen om familjehus och lekparksverksamheten som numera även bjuder på integrationsverksamheten Kanel når inte automatiskt barnfamiljerna som skulle ha nytta av att leka sig till bättre språkkunskaper. Kanelprojektet sprider info om sin verksamhet på rådgivningar, hälsocentraler och bibliotek, också på sociala medier.
