Hur bemöter vi invandraden?

Forskaren Hanna Wikströms många frågor om inkluderandet av mångfalden i samhället väcker till eftertanke. Vilka glasögon bär beslutsfattaren när hen bedömer den asylsökandes berättelse? Och varför anses islam som något suspekt?

Docent Hanna Wikström vid Göteborgs universitet har forskat i genuinitetsbedömningar av asylsökandes berättelser för att söka asyl i Sverige med åberopande av hbtq-identitet, tro eller trostillhörighet.

– ”Goda berättare” premieras av det nuvarande systemet. Berättelserna bör vara detaljerade, ge ett intryck av att vara självupplevda – givetvis en bedömningsfråga vad detta är – vara i avsaknad av motsägelser och vara konsekventa genom processen. Förklaringar till olika skeenden eller ageranden bör ”låta rimliga” för åhöraren, beslutsfattaren, konstaterar Hanna Wikström.

Trovärdighetsbedömningen utgår från berättelsen. Utöver berättelsens form, detaljnivå, avsaknad av inkonsekvenser etc., är även berättelsens innehåll relevant att bedöma. Ses det som troligt att en människa kunde rymma från fängelset/hoppa av lastbilen i farten/sätta sig upp mot sin familj/regimrepresentanterna på det sätt som görs gällande? Ses det som rimligt att en kvinna i ett visst geografiskt område utsatts för x eller agerat på ett visst sätt?

Vad är trovärdigt?

För att bredda och fördjupa perspektivet på den asylsökandes berättelse föreslår Hanna Wikström att fokus i högre grad skulle riktas mot den bedömande parten. Vad är det beslutsfattaren uppfattar som trovärdigt och varför? Finns det andra möjliga tolkningar av berättelsen eller delar av berättelsen? Kan det vara ”sunt förnuft”, fördomar, stereotypisering, alltför normerande bilder av ett förhållande eller viss grupp som skymmer linsen?

Som exempel på sitt resonemang nämner hon en domare som funderade om det var rimligt att en minderårig asylsökande redan när denne var ca 12 år kunde ha tankar om sin sexuella orientering. Den första analysen var att det inte var rimligt eftersom personer under 12 år inte är könsmogna. Efter att funderat och läst lite mer ändrade domaren sin uppfattning och kom fram till att tankar om sexualitet eller könsidentitet så klart kan uppkomma så långt ner i åldrarna som 3–4 år. Domaren fann att den modell för förståelse som först använts inte var giltig. Verkligheten är mycket mer komplex än vad som ryms i kategoriska modeller.

Hon frågar sig också hur en trovärdig religiös konversion beskrivs? Kan den likna en förälskelse? Är det en rimlig anledning att önska sig tillhörighet i en social gemenskap – eller måste det vara ett visst stycke i Bibeln som drabbat sökande extra mycket? Hur ser bedömarens version av en sann konversion eller sexuell orientering ut?

Hanna Wikströms frågor till socialarbetarna handlar om självrannsakan.

– Relevant för allt socialt arbete är att vända blicken mot hur organisationen tänker snarare än hur sökande tänker! Vilka modeller av saker och ting utgår socialarbetaren från? Varför ser modellerna ut så? Måste de se ut så? Vilka andra verklighetsbilder skulle vara minst lika rimliga?

Hon efterlyser strukturella satsningar på att förebygga rasism.

– Vilka institutionaliserade bilder ligger till grund för politik, policy, lokala insatser och konkret bemötande? Varför fortsätter mörk hudfärg vara en signal på något icke nordiskt? Varför anses islam som konstigt? Varför blir folk så upprörda över en bit tyg på ett visst ställe på kroppen, sjalen, men inte över andra sorters tygbitar eller avsaknad av dem? Varför är det upprörande att vissa väljer att hälsa genom att lägga handen på bröstet istället för att sträcka fram den? Varför bedöms vissa individer och grupper konsekvent annorlunda än andra individer och grupper?

– Breivik, Peter Mangs och Anton Lundin Pettersson ses i första hand som psykiskt skadade individer medan självmordsbombare är ideologiskt drivna och kallt kalkylerande. Forskare har dock visat att ideologi varit den huvudsakliga drivkraften för Breivik, Mangs och Lundin.

Fråga, i stället för anta

I Wikströms avhandling om familjer från Iran bosatta i Göteborg beskriver en pappa hur han blir orolig när han blir irriterad på sina barn i det offentliga, han är alltid medveten om att hans irritation kommer att bedömas annorlunda än om irritationen yttrades i en vit familj. En kvinna i avhandlingen beskriver hur hon alltid går omkring beredd att ”försvara sig och sin familj” – i sin vardag är hon alltid redo att förklara och försvara. Hon säger: ”Varför kan de inte fråga ’hur är det i er familj?’ istället för att anta och ”redan tro sig veta”?

– Kvinnor med sjal attackeras kontinuerligt i det offentliga. Vissa av mina egna studenter på socionomprogrammet som vi skickat ut på studieresa i staden säger att de önskar slita sjalen av kvinnor de ser på gatan. Varför är det viktigt, varför anses det som möjligt att ta sig rätten att slita kläder av vissa men inte av andra?

– Det är ett helt fruktansvärt oetiskt förhållningssätt yttrat av blivande socialarbetare. Samhället, sociala myndigheter och enskilda måste börja kunna se det universella i att vara människa framom det specifika som alltid skrivs in på mörka familjers kroppar och motiv.

Wikström slår ett slag för ”medborgarråd” – grupper där människor själva får uttrycka sina behov och önskemål i kontakt med regering och riksdag och organisationer inom det sociala området.

Sunniva Ekbom