Maria Hallenius Henrysson förenar entreprenöranda med internationellt humanitärt biståndsarbete som generalsekreterare för organisationen Socionomer utan gränser.
Socionomens profession är utan gränser. Människans behov är i centrum oberoende av var på jorden man är. Socionomyrket bär långt. Arbetsmetoderna ska kulturanpassas men socionomutbildningen ska inte vara snävt kontextbunden.
Maria Hallenius Henrysson är generalseketerare för Socionomer utan gränser med kontor i Sverige, Norge och USA.
Marias väg till att starta upp och leda en organisation för socionomer gick via kommunalpolitiken.
– Politikeråren efter millennieskiftet gjorde mycket för var jag är i dag, säger hon när vi träffas den första arbetsdagen efter hennes sommarsemester, på Varvsgatan i Stockholm där kontoret finns.
– Men en som inte har mött utsatthet på riktigt kan inte driva en biståndsorganisation, fortsätter Maria sin historia.
Som socionomstuderande och väktare drog hon ut narkomaner ur toaletterna på T‑centralen och mötte misshandlade kvinnor.
Socionomer utan gränser erbjuder numera utvärdering av biståndsorganisationers sociala arbete.
Som kommunalpolitiker profilerade hon sig som feminist, människorättsaktivist, för en starkare poliskår- och jämställdhetspolitik.
Människorättsideologin och feminismen blev allt viktigare för henne. Maria valde socionomstudierna som nyckel till konkret arbete med utsatta människor och kunskapsbaserat påverkansarbete i människorättsfrågor.
Hon skaffade sig yrkeserfarenhet från de flesta områden. I mitten av studierna extraknäckte hon på ett psykiatriskt team för hemlösa.
– Det var fruktansvärt slitigt de här åren men jag lärde mig så mycket och fick perspektiv på socialt arbete.
Maria jobbade också som socionomkonsult innan hon bestämde sig för att starta upp Socionomer utan gränser som tog modell av Läkare utan gränser.
Började med Haiti
Under Haiti-katastrofen år 2010 lades grunden. Biståndsorganisationen växte fram på ett par månader.
– Det var tufft! Pressen skrev om den första organisationen med tyngdpunkt på socialt biståndsarbete. I kontakt med byråkratin krympte våra visioner snabbt.
I dag har organisationen en sektion också i Norge och på god väg i USA där företagssponsorerad humanitär verksamhet är väletablerad. Hos oss har hon haft kontakt med Yrkeshögskolan Arcada som utbildar socionomer men än så länge har fröet till en finländsk systersektion inte lett till skott.
Maria anlitas ofta för att föreläsa för blivande socionomer. I universitetet i Liberias huvudstad Monrovia har hon en stående inbjudan. Behovet är skriande i ett land med 250 socionomer för ca 4 miljoner invånare.
I dag fördelar Maria sin tid mellan konsultuppdrag och föreläsningar och organisationsledarskapet som är krävande med allt från informationsspridning och fundraising till att organisera biståndsprojekt som de långt gångna planerna på ett kvinnohus i Kapstaden i Sydafrika som ska erbjuda flickor och kvinnor skydd. Denna höst skickas socionomer från Sverige till Sydafrika för att starta upp verksamheten.
– Tidigare erbjöd organisationen socionomstuderande praktikplatser inom internationella biståndsorganisationer. Men praktikanterna hade det inte lätt, var inte beredda på att ofta få göra så lite då arbetskulturen i värdlandet fungerar utifrån andra principer än de är vana vid från Sverige – den så viktiga handledningen saknas ofta.
Socionomer utan gränser erbjuder numera utvärdering av biståndsorganisationers sociala arbete. Maria har utvärderat utifrån hållbarhetskriterierna för socialt arbete inklusive förekomst av handledning av socionomerna och FN:s barnkonvention biståndsarbete i Liberia bland barn som mist sina föräldrar under ebolaepidemin.
Lex Lotta på väg
Lex Lotta som Maria tog initiativet till i oktober i fjol efter dödsmisshandeln av Lotta Rudholm i juni, har blivit en hjärtesak för henne och organisationen.
– Jag blev så förbannad! Vi får inte ha 17 kvinnor per år som torteras ihjäl i Sverige på grund av att myndigheterna inte ger dem skydd. I Kongo med bristande demokrati torteras kvinnor, det får inte accepteras i Sverige som ger sig ut för att vara en demokrati. Pinsamt!
Lotta Rudholms mördare var en villkorligt frigiven man. Maria och många fler med henne är med rätta upprörda över att han fick röra sig på fri fot. Snöbollseffekten efter massdemonstrationer i Stockholm, Umeå och Härnösand, möten med politiker för att skapa opinion för lagstiftningen och ett stort mediegensvar har lett till att Lex Lotta som ett samarbete mellan Lotta Rudholms familj och Socionomer utan gränser också får en egen insamlingsstiftelse som ska jobba med utbildning och opinionsbildning.
– När jag väl har öppnat Pandoras ask är det lika bra att driva saken hela vägen, säger Maria Hallenius Henrysson beslutsamt med siktet ställt på att lagen går igenom år 2018.
