Den riksomfattande kampanjen Lähdemukaan.fi är ett nätverk för många organisationer som satsar på att motverka ensamhet, baserar sig på Niina Junttilas forskning om ostracism. Foto: Vesa-Matti Väärä
Människan är ett flockdjur. Utfrysning ur gruppen, ostracism, är ett folkhälsoproblem som botas med empati.
Undervisningsråd Niina Junttila som forskat i ostracism vid Åbo universitet, pläderar för att empatin inte får glömmas bort i vardagen i skolorna, i klassundervisningen och i samvaron på rasterna.
Alla behöver ta i beaktande egna och andras känslor, se till att bjuda in andra i gruppgemenskapen. Alla behöver vi vänner och social gemenskap. Empati ska absolut inte bara vara någonting som används endast när skolkuratorn kommer in i klassen för att få till stånd en fungerande gruppbildning och stödja elevernas psykiska hälsa.
– Social utestängning innebär social död. Det är smärtsamt att vara ensam mot sin vilja. Ett av våra grundläggande behov är att bli accepterade, bekräftade sådana som vi är. Ostracism är utbredd i skolvärlden. Konsekvenserna av att känna sig ensam är att man lätt utsätts för mobbning, kränkningar, förklarar Niina Junttila.
Var tionde finländare lider av svår ensamhet. Den som är ensam under uppväxtåren tenderar vara det även som vuxen. Skolan har här ett ansvar att bära.
– Kraven på att uppnå undervisningsmålen får inte innebära att lärarna glömmer bort att lära och stödja eleverna att bli empatiska, vänliga individer med ett brett register sociala färdigheter.
Sociala färdigheter
Niina Junttila har funderat på vad det är som gör att vissa lärare är mer lyhörda än andra för att gripa in när en elev blir utfryst ur gruppen.
– Det kan bero på om man själv har erfarenhet av att ha blivit mobbad. Då känner en igen den mobbade, läser av personens känslor. Det finns de lärare som haft ledarrollen redan under uppväxten, en sådan lärare är inte lika lyhörd för att identifiera, utfrysning och mobbning, säger Junttila.
– Men lärarens uppgift är inte att enbart undervisa i skolämnena. Läraren ska även måna om och lära ut sociala färdigheter så att alla elever mår bra och trivs i skolan. Det krävs naturligtvis även nolltolerans vid mobbning, tidigt ingripande från lärarnas sida.
Ofrivillig ensamhet går att bryta med god vilja och mod.
Forskningen visar att konsekvenserna av social utfrysning är sämre skolprestationer förutom psykiskt illamående och risk för att eleven blir en hemmasittare som helt isolerar sig och inte alls får öva sig på sociala färdigheter förutom att hen har svårt att klara sig genom skolan.
Behovet av ett socialt sammanhang och att bli bekräftad av andra människor är avgörande för att barn ska känna sig sedda och utveckla en god självkänsla vilket främjar inlärningen och är en bra bas för att den unga även skaffar sig yrkesutbildning.
I diskussionen om ensamma barn och unga brukar man lyfta fram datorspelen där spelaren kan ingå i spelgemenskapen och för stunden bryta sin isolering. Niina Junttila understryker dock att i datorspelet övar sig spelaren inte på att bli socialt kompetent med människor i rummet där det behövs förmåga att avläsa mimik och annan nonverbal information som förmedlas i växelverkan individer emellan. Datorgemenskapen är både en risk och en möjlighet, och den ersätter inte avsaknaden av socialt umgänge på rasterna.
Bjud in i gemenskapen
Den ungas ensamhet kan gå så långt att hen säger att hen inte behöver kompisar, ångesten och känslorna av skam över att vara ensam, att det är något fel på en vänds till hat mot omvärlden. Mycken smärta har den unga upplevt i och med utfrysningen ur gemenskapen.
Självkänslan står på spel och hen får inte sitt behov av att känna meningsfull samhörighet tillgodosett. Forskningen visar att i de flesta fall av skolskjutningar har det förekommit ostracism under uppväxten. Det bevisar att det är en fråga om liv och död att reagera och reparera i tid då någon i gruppen blir utfryst, så den ensamma, utfrysta individen inte ger igen med dödligt destruktivt hat mot gruppen.
– Det finns medicin mot ostracism. Hen som är utfryst ur gemenskapen behöver någon som stannar upp och lyssnar – empatiskt bemötande. Friends-programmet som används i skolorna har visat sig motverka ensamheten i skolvärlden, ger eleverna verktyg för socialt samspel, Junttila säger.
Alls inte alla barn har föräldrar som de kan anförtro sig för att de är ensamma i skolan och kanske blir mobbade. Det är allas ansvar att gripa in och se till att ingen blir utfryst ur gruppen. Barnet behöver bli sett och uppskattat, få ett respektfullt bemötande, kärlek. I annat fall får självkänslan en rejäl törn och barnet mister kontrollen över sitt liv.
– Fokus ska vara på att alla 90 procent som inte är ensamma i Finland ändrar sig. Då blir det färre ensamma, deprimerade människor bland oss. Att minska ensamheten och marginaliseringen finns även inskrivet i regeringsprogrammet.
Kanske Finland även skulle behöva en ensamhetsminister vilket Storbritannien har.
