Övervakade brukarrum har blivit en symbolisk fråga men borde inte ses som enda lösningen för att förebygga narkotikadödsfall, säger experter.
De finns i Norge sedan 2005 och i Danmark sedan 2012. Övervakade brukarrum eller injektionsrum, där personer med missbruksproblem kan använda droger under övervakning av en anställd inom social- och hälsovården. Ofta erbjuds också sprututbyte, hälsorådgivning och sociala tjänster.
Varken Finland eller Sverige har brukarrum – trots att grundandet av sådana stöds av både allmänheten, forskare och av professionella som jobbar med personer som använder narkotika.
I Finland började man diskutera brukarrum i offentligheten då frågan lyftes i Helsingfors stadsfullmäktige 2018. Efter det gjorde stadsstyrelsen ett lagstiftningsinitiativ till statsrådet om att stifta en speciallag för att tillåta försök med brukarrum.
I juni i år överräcktes ett medborgarinitiativ för brukarrum till riksdagen och just nu ligger frågan hos social- och hälsovårdsutskottet. Det är ändå osannoligt att regeringen driver frågan vidare.
– Diskussionen om brukarrum har blivit symbolisk och fått stora proportioner. I grunden handlar det om man är beredd att satsa på tjänster som minskar skadorna av narkotika, säger Sanna Kailanto, sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd, THL.
I Finland dör årligen kring 280 personer av narkotikaförgiftning eller till följd av långvarig användning av narkotika, av dessa är en femtedel under 25 år.
Det allra största hindret är politikernas okunnighet på detta område.
Enligt Kailanto är det lättare att diskutera brukarrum än omfattande satsningar på service och stöd för dem som använder narkotika.
– Det är inte så rafflande att föreslå att vi behöver miljontals euro för opioidsubstitionsbehandling även om det finns forskningsdata som visar att det är det mest effektiva sättet att vårda personer som är beroende av droger. Förutom mediciner behöver brukarna också psykosocialt stöd och annat stöd.
När det gäller brukarrum konstaterar Kailanto att de bara är ett av flera verktyg, vilket också THL:s publikation Finlands modell för förebyggande av narkotikadödsfall lyfter fram.
Misslyckande narkotikapolitik
Också iSverige stampar diskussionen om brukarrum på stället. Experter har, liksom i Finland, föreslagit att brukarrum ska tas i bruk, vid sidan om andra skadereducerande åtgärder. Men i en omfattande (över 900 sidor) statlig narkotikautredning, som publicerades i oktober i år finns brukarrummen inte med.
Orsaken var att beställaren, den förra regeringen, inte ville se förslag inom det straffrättsliga området. Och eftersom innehav och bruk av narkotika är förbjudet i Sverige skulle det krävas en lagändring för att kunna införa brukarrum.
”Svensk narkotikapolitik har länge varit ett misslyckande”, skriver Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, i en debattartikel i Svenska Dagbladet (26.10.2023) tillsammans med åtta andra forskare. Johnson är en av dem som bistått narkotikautredningen med sin kompetens. Han och de andra forskarna säger att utredningen har ett radikalt nytt synsätt. Till exempel föreslår utredningen att målet för narkotikapolitiken inte längre ska vara ”ett samhälle fritt från narkotika” utan ”ett samhälle med minskade skador av narkotika”.
Jag ringer upp Johnson som för tillfället inte är särskilt hoppfull när det gäller en politisk vändning.
– Det allra största hindret är politikernas okunnighet på detta område. Fokus är på rättspopulism och repression, inte på vårdinsatser eller skadebegränsning. I narkotikautredningen finns en mängd förslag men de har effekt bara om de genomförs, säger han.
När det gäller brukarrummen skulle Johnson gärna se sådana, åtminstone som försöksverksamhet. Ifall de skulle drivas som forskningsprojekt skulle en lagändring inte ens vara nödvändig.
– Det är viktigt att tänka på vilka städer som är lämpliga, att brukarrummen har långa öppettider och att det är lätt att ta sig till dem. Man borde titta på var flest narkotikarelaterade dödsfall sker och placera brukarrummen nära de platserna.
I både Finland och Sverige talar narkotikautredningarna för en attitydförändring. Sanna Kailanto hoppas att också de som jobbar inom social- och hälsovården ska reflektera över sina egna attityder.
– Negativ stigma är ett stort problem inom beroendevården. Brukare ses enbart som droganvändare och inte som människor med ett drogberoende.
Källor:
Sanna Kailanto & Inari Viskari (red.) Finlands modell för förebyggande av narkotikadödsfall. Rekommendationer för att förebygga narkotikadödsfall. Institutet för hälsa och välfärd (THL). Diskussionsunderlag 15/2022.
Vi kan bättre! Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus Slutbetänkande av Narkotikautredningen, SOU 2023:62, Stockholm.
