Barn som kan uppföra sig gör det

Vi vuxna ska inte ha för höga förväntningar på barnen, utan anpassa situationerna efter barnens förmågor. Och inte trappa upp konflikten genom att se på barnets beteende som ett beteendeproblem.

De svenska psykologerna Bo Hejleskov Elvén och David Edfelt utgår, i sin nya lätt och läsvärda bok, från att det inte räcker att använda sig av den diskutabla kunskap som brukar benämnas sunt förnuft när det handlar om att skapa rättvisa och lösa konflikter när tvååringarna strider om leksaker i leken.

Elvén och Edfelt kommer med en strategi för lågaffektivt bemötande, ett förhållningssätt och praktiska metoder. Beteende problem gör att samspelet på daghemmet gnisslar. Deras problemlösningsmanual som även fungerar med treåringarna som slåss treåringarna som forskningen kommit fram till är den våldsammaste gruppen i samhället.

Vems är problemet?

Barnen som är det viktigaste vi har, är värda ett bemötande som är förenligt med FN:s barnkonvention. Vid lågaffektivt bemötande är grundprincipen att ringa in vem som har problem. Barnet kan bita dagisvikarien som mot barnets vilja tar bort mjukisdjuret från barnet efter diskussion om vilka regler som gäller, men barnet upplever inte själv att hen har ett problembeteende.

Daghemspersonalen har ansvar för att lösa konflikterna.

Faktum är att barnet alltid brukar få ha mjukisdjuret med sig under dagisdagen, för personalen har märkt att hen annars reagerar med raserianfall men det har personalen inte informerat vikarien om. Således blir det dagisets problem att barnet biter den vuxna, det är barnets sätt att lösa sitt problem att bli fråntaget sitt älsklingsmjukisdjur.

Daghemspersonalen har ansvar för att lösa konflikterna. Principen att barn som kan uppföra sig gör det är formulerad av den amerikanska psykologen Ross W. Greene. Om barnet inte uppför är det på de vuxnas ansvar att bedöma vilka krav och förväntningar man kan ställa på barnets förmågor. Till exempel barn med bristande impulskontroll, eller barn som har svårt att reglera sin aktivitetsnivå och koncentrationsförmåga behöver extra stöd för att kunna uppföra sig. Samlingarna brukar ställa höga krav på dessa förmågor. Det pedagogiska uppdraget blir då att anpassa samlingen så att barnen kan uppföra sig och inte avbryta efter tillsägelser, smälla i dörren av raseri och gå och gömma sig.

Ofta är det så att barnträdgårdsläraren som tycker att samlingen anpassats efter just de utagerande barnens behov, ändå får uppleva att det inte leder till önskat resultat. Då är det skäl att tänka om, anpassa ännu mer, hitta på nya lösningar. Det kan vara att från början tydligt och klart säga vad som kommer att hända på samlingen, namnge barnen som får olika uppdrag och så vidare. För barnet med låg impulskontroll blir det annars övermäktigt att ställas inför att inte samlingen igenom få alla hedersuppdrag.

Anpassa situationerna!

Barns förutsättningar att klara av vardagens krav varierar vet alla som jobbar på ett dag hem. Orsakerna kan vara barnets bristande affektreglering, förmåga att lugna sig självt och hålla sig lugnt. Annat som inverkar är stress, relationer till vuxna, begåvning, tryggheten i gruppen och tydliga strukturer och regler på dagiset. Problemlösningen ska fokusera på att efter att något barn haft be teendeproblem, analysera vad som gick fel, ringa in situationen när barnet ställdes inför överkrav. Det leder till bättre anpassning av liknande situationer som barnet då förhoppningsvis kan hantera genom att uppföra sig.

Kom också ihåg att små barns förmåga till uthållighet, att vänta är begränsad.

Viktigt är att formulera våra förväntningar på barns förmågor och sedan jämföra med vad barnen faktiskt kan. Om ett barns beteende i en situation inte fungerar braberor det på att vi vuxna kring barnet misslyckats anpassa situationen för just det barnet. Barnets beteende sker i samspel med dess omgivning och där finns vuxna som kan påverka omgivningen med tanke på barnets behov av förutsägbarhet och tydliga regler.

Problemlösnigsförmåga krävs för att hitta fram till strategier som löser ofta åter kommande konfliktsituationer som striden om den bästa cykeln på dagiset. Kan en kö lista bli lösningen? Och i kombination med angiven tid för hur länge respektive barn får ha cykeln. Kanske barnen som brukar bråka om vem som ska få ha cykeln inte ska vara ute samtidigt. Nu kan barnen öva samspel med andra barn. Barnen lär sig inte av att misslyckas.

Om du vet hur barnen fungerar ställer du inte för höga förväntningar på dem. Det finns barn i dagisåldern som inte inser sambandet mellan orsak och verkan, inte klarar av att förutse konsekvenserna av sina egna handlingar. Sådana barn behöver tydliga scheman och strukturer. Barnens ar betsminne är inte heller det bästa varför du gör bäst i att inte ge långa led av muntliga instruktioner på en gång. Bilder av instruktionerna kan ge barnen just det minnesstöd de behöver för att uppföra sig.

Kom också ihåg att små barns förmåga till uthållighet, att vänta är begränsad. Att koncentrera sig under en lång tid blir för högt ställda krav för de här barnen. Förändringar i dagsrutinen kan förstöra barnets dag, med hjälp av ett dagsschema som den vuxna tydliggör med hjälp av bilder får barnet den förutsägbarhet och trygghet det behöver.

Sunniva Ekbom

Bo Hejlskov Elvén och David Edfelt. Beteendeproblem i förskolan. Om lågaffektivt bemötande. Natur & Kultur 2017.