En avisering dyker upp på datorskärmen, e-post från en kollega. En annan avisering påminner om nästa möte.
Det plingar till i telefonen – en annan kollega undrar om du hinner diskutera ett gemensamt ärende. Det plingar på nytt, en samarbetspartner ber dig kommentera ett utkast. ”Har du två sekunder”, frågar en tredje kollega som sitter i samma rum och som behöver hjälp med en snabb grej.
– Man jobbar inte ensam utan i ett sammanhang där arbetsuppgifterna är sammankopplade och beroende av flera människors insatser. Därför måste man ofta be om hjälp och diskutera olika frågor för att komma vidare, säger Hanna Uusitalo som är specialsakkunnig på Arbetshälsoinstitutet.
Det är lätt att ta kontakt med kolleger och samarbetspartners och kanalerna är oändligt många. Problemet med de korta avbrotten och frågorna är att många upplever att de stör och att de ökar arbetsbelastningen.
Psykosociala belastningen gäller i alla branscher
Hanna Uusitalo är en av flera experter som ansvarar för den så kallade Arbetarskyddspanelen – en enkät som Arbetshälsoinstitutet och Arbetarskyddscentralen låter genomföra varje år.
De som svarar på enkäten jobbar som arbetarskyddsfullmäktige och arbetarskyddschefer, personer som är väl insatta i välmåendet på arbetsplatsen. I våras publicerades resultaten för enkäten som genomfördes i november 2023.
Man behöver inte alltid prestera 110 procent.
Arbetarskyddspanelen visar att återkommande avbrott i arbetet, för stor arbetsmängd och hård arbetstakt skapar avsevärd psykosocial belastning på arbetsplatserna. Var tredje svarande bedömer att avbrott återkommande förekommer på arbetsplatsen. Det är en ökning med åtta procentenheter sedan 2016.
– När någon tar kontakt är det svårt att inte reagera på meddelandet. Man blir nyfiken på vad det står i det eller vill hjälpa en kollega så snabbt som möjligt. Ifall man ska jobba med något som kräver koncentration ska man stänga av alla aviseringar, säger Uusitalo.
Hon påpekar att den psykosociala belastningen som granskades i Arbetarskyddspanelen gäller i alla branscher.
27 procent ansåg att arbetsmängden kontinuerligt var för stor
Förutom kontinuerliga avbrott är en för stor arbetsmängd och en hård arbetstakt andra psykosociala belastningsfaktorer.
Av dem som svarade på Arbetarskyddspanelen ansåg 27 procent att arbetsmängden kontinuerligt var för stor och arbetstakten för hård, 60 procent ansåg det i viss mån.
Hanna Uusitalo säger att man på en arbetsplats regelbundet bör gå igenom vad som hör till ens arbete och ifall arbetssätten stödjer målen. Ifall de anställda upplever att arbetsmängden är för stor är det på deras ansvar att berätta det för sin chef. Hur man sedan löser situationen ingår i vanligt vardagsledarskap för den närmaste chefen, säger Hanna Uusitalo.
– Man borde också fundera på när jobbet är gjort tillräckligt bra och vilka kriterierna är för ett gott resultat. Man behöver inte alltid prestera 110 procent – ibland räcker 95 procent.
Också positiva signaler
Trots att Arbetarskyddspanelen pekar på en sämre utveckling på många områden finns det också positiva signaler. På majoriteten av arbetsplatserna har man utfört bedömningar av riskerna för psykosociala belastningsfaktorer.
Hanna Uusitalo har utbildat arbetarskyddsfullmäktige och arbetarskyddschefer i över tio års tid. Hon säger att man i Finland blivit mycket bättre på att beakta psykosocial belastning.
– Förut var det vanligt att man sökte felet hos individen. I dag förstår man att lösningarna kan finnas i hur arbetet organiseras och att olika typer av belastning kan diskuteras och förebyggas.
Hanna Uusitalo säger att man inom arbetarskyddet i dag har bra koll på hur man identifierar psykosocial belastning. Att sedan i praktiken åtgärda den upplever många som utmanande. Brist på arbetskraft eller omställningsförhandlingar kan försvåra hanteringen ytterligare.
De som svarade på enkäten lyfte fram faktorer som kan ses som styrkor eller resurser för att hantera den psykosociala belastningen.
– God arbetsgemenskap, ett bra arbetsklimat och en vilja att stödja sina kolleger är de överlägset viktigaste faktorerna som skyddar mot psykosocial belastning.
Finns det något särskilt som professionella inom social- och hälsovården kan tänka på?
– Kanske att värna om det kollegiala stödet. Socialt arbete är ibland ensamt och arbetet med klienterna är intensivt. Det är viktigt att skapa tillfällen där man kan sitta ner och diskutera arbetet och dess innehåll tillsammans och att få stöd av sina kolleger.
Lina Laurent
